Jag har inte gått och lagt mig ännu, och jag är inte trött. (Möjligtvis på tangentbordet, men annars inte.)

Pratat igenom alltihop med Lisa nu, och fan vad hon får mig på bättre humör när sånt här händer. Craziness!!! Vi snackades i ett par timmar, och sen var allt chill igen. Ganska mycket var skitsnack liksom, men ibland måste man helt enkelt bädda in det viktigaste. Eller hur? Rätt.

Jag tröståt en pizza, även om jag absolut inte har råd med sådant nuförtiden. Och imorgon ska jag jobba!?!?!? De ville att jag skulle jobba 13.00 - 21.00, men jag sa nej, men vi kompromissade genom att jag skulle jobba ifrån 15.00 istället för 16.45, men det innebär två kakraster så det är okej antar jag. Två kakraster och en massa kaffe. Knafse.

Min bror har lagt upp jättesöta filmer på sig och sina norgefasoner, cpmedda heter han på youtube, reklamreklamreklam.

Fan alltså, vad allt känns värdelöst nu. Det finns jättemycket saker kvar hos morsan som jag inte kan hämta, va fan... Jag vill ha helg, och spriiit och destruction. Och fan kolla på Eddie Izzard, sjukt najs!

Men lägg ner, tänker du. Jag vet, säger jag, jag måste verkligen sluta med det här utslängandet.

Summan av kardemumman är alltså att jag är utslängd. Grattis till mig, tio poäng. Jag trivs dock inte med att vara utslängd och tycker att min kära mor kund ha väntat med utslängningen tills jag flyttar, det är inte direkt som att det är någon längre uthärdningstid kvar liksom. Men jag packade det ena och andra, glömde linsvätskan, men vafan det är såna bakslag man får ta när man är aggressiv nog att man slåss med sin fula morsa. Eftersom hon inte slog tillbaka kanske det räknas som misshandel, men vafan jag orkar inte bry mig längre.

Den första jag hörde av mig till var Nalle, men han reagerade knappt så jag tänkte att nej, nej jag skiter i honom för vi är helt enkelt alldeles för självupptagna för det här. Sen så är jag livrädd för hans föräldrar.

Jag hoppas på att det ska bli helg snart så att jag kan supa bort de här dumma problemen. Mindfuckproblem. Jocke och Jens (inte Georg) got my mind off of things innan, via en fikastund och lite chill. Det var bra, och jag är nöjd.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det här. Helt enkelt vänta tills ag flyttar är ju ingen toppenidé eftersom saker ska slängas och flyttas och allt. Får fråga Nocke om när mamma jobbar så att jag kan sneaka in där någon natt och plocka på mig lite. Skolböckerna ligger kvar hemma också. Ysch.

Annat Ysch är att jag ska jobba imorgon, tre till nio. Så jävla hemskt, men vafan. Gäller att komma igång med det igen antar jag. Fan alltså, vad det suger.

Isabells tangentbord är lika trögt som hon påstår, lite förståndshandikappat och så. Hoppar över ord mindre än fem bokstäver och så ibland. Bara så ni vet varför framtida inlägg kommer att se helt störda ut.

Bliwbliwbliw.

Nu tjatar jag på morsan igen, hon är helt... äcklig och anser ju att det är en ren självklarhet att jag inte klarar av att bo eller ens ta hand om mig själv. Jag tror inte att hon är medveten om att jag inte gjort så mycket annat än att tagit hand om mig själv under ett par år nu.

Jag försvarade hennes sambo innan, när det var word battle i vardagsrummet och mor klankade på honom för att han äter två middagar varje dag. (Det är ganska konstigt, men inte någonting att flippa ur över.) Uppenbarligen var det här en fruktansvärd bedrövelse eftersom hon "måste" laga mat TVÅ gånger om dagen! En skam verkligen, oj oj oj. Men eftersom ingen BER henne laga mat eller BER henne göra NÅGONTING så har hon noll obligationer. Vi vill inte ens ha henne i närheten. Toktant.

Så jag svor och skrek lite och lyckligtvis så avleddes uppmärksamheten, tyvärr hamnade den då på mig och på att jag inte diskar, lagar mat, eller ja - inte gör någonting. Hoppas hon snubblar och dör. Nu är jag oväntat arg, som jag blir varje gång hon känner för att framhäva folks brister. Hon missar liksom sina egna, och eftersom hon och Nocke har ungefär samma brister (men i olika versioner) så är det ganska mystiskt.

Nä. Nu struntar jag i det här.

Citizensnoja igen, och sentimentaliteten bara smällde till helt plötsligt och jag är jätteglad utan direkt anledning. Saknar att kunna gå ner till havet eller gå hem till andra som bodde där utanför, i prettoförorten. Eller egentligen saknar jag de som brukade komma hem till mig, eftersom jag var helt knäpp i skallen så vågade jag aldrig gå hem till dem. Det ligger kvar lite, men bara väldigt lite.

Annars så ska jag flytta snart snart snart och jag är helt exalterad. Tyvärr så går mobilräkningen på över en tusing, så jag vet inte riktigt hur fan jag ska göra med alla miljoner i utgifter. Det kommer ju suga. Men ja ja, det kommer att lösa sig som allt annat. Som en smäck! Vill få reda på ifall jag fått det där sommarjobbat, glidarjobbet. Hade varit trevligt faktiskt. Ser fram emot en sommar, liten förändring och lite utesÿbe. Mmm. Det där med att avancera kan jag göra senare, man ska inte stressa. Man måste tänka.

Suck. Jag är gladare än normalt.

Nu har jag varit överambitiös och för första gången introducerat mig själv på riktigt i en presentation. Jag kände att det var nödvändigt, eftersom jag bara skriver om just mig här. Relevanspoäng noll.

Mitt huvud sjunker sakteligen mot tangentbordet och skärmen hånar mig med sina pyttepixlar och jag håller på att spåra ur helt. Känslokategorierna tog en semester till något skitland. Eller till Hawaii, fy fan vad jag avskyr Hawaii. Som Hyltebruk. Nej, egentligen spårar jag inte ur alls, jag är bara väldigt trött och alldeles för fundersam, och antagligen har jag ätit för mycket gurka. Lätt hänt.

Har lite småtankar på att gå hem till Daniel, men jag vet ju om hur kallt det är ute, och jag vet ju verkligen om hur långt det är dit. Dessutom så är det fortfarande inte bra alls att kedjeröka eller dricka på en vardag. (Inte på någon dag, men speciellt inte på en vardag.) Men det är ju en verklighetsflykt likt ingen annan, att få utnyttja någon på det viset. Ömsesidigt tror jag till och med att det är.

Hemska människor. Jag längtar tills det blir en annan dag. En tom.

Vänta jag ska bara ha en nagelfil. Great needs.

Nu har jag filat nageln som var så jävla jobbig, och jag lyssnar på Bauhaus och undrar när sakerna ska börja göra sig själva. Om man klappar mig hår nu så skulle man kunna tro att det är bränt, i de första fem centimetrarna åtminstone. Det suger ju lite.

Jag saknar Kjellström idag, det är en sån dag helt enkelt, då någon som pratar mer än mig får mig på friskare tankar om ljus och jasmindoft. Eller ger mig något att fundera på som jag inte funderat på förut.

En annan man, Mahrström, kommer snart att flytta till Norge och det kommer att vara helknasigt. Även om vi inte träffas någorlunda regelbundet, eller ens hittar på något någon gång så kommer det att märkas att han inte är i närheten alls. Och hans lillasyster som är som min egen syster kommer antagligen att flippa ur lite smått efter ett tag, hur trött hon än blir på honom ibland. Craziness att man börjar närma sig den avlägsna framtiden.

Det hade bara varit så skönt att få prata med alla som redan dött, de hade fan något att säga. Något att lyssna på och känna med, och väl genomtänkta ordval. Allt som sagts är vagt nu tyvärr, det kan ha varit lika kreativt som spenatsoppa, men mitt minne gör mig avundsjuk på mig själv.

Mig mig mig mig.

Fan nu skolkar jag igen. Orkade inte gå upp i tid till psykologin och jag orkade verkligen inte hasa mig till filosofin. Om det är något som jag inte är på humör för idag så är det absolut verkligen filosofi. Inte så att jag är inkapabel till att filosofera idag, men min kropp orkar inte med djupare tankar än "kaffe" eller möjligtvis "gny". Så därför ska jag bida min tid i en timme och tjugo minuter till innan jag ska ha något mer konkret som ett prov.

Igår så klippte jag Isabell, så nu är hon korthårig för första gången i sitt liv. Ganska amazed, och min mamma lovordade henne och allt vad det var. Igår var en ganska konstig dag faktiskt. Mycket nattsamtal.

Annars är det en helt tänkbar dag, en sådan som man inte ser fram emot men inte en sådan man bryter ihop under. Så vi kompromissade idag, jag och Livet. Det fungerar hittills, men jag vete fan om det inte varit trevligare att vara någon annanstans, men några andra människor och göra något helt annat. En bra filosofi, eller hur?

Är mest arg på familjen. Mamma har hållt på och förstört nu igen, triviala ting. Vänner komemr undan, bara för att helgen var så himla bra. Bra bra bra.

Smiley, happiness, finish line.

Jag har en helt enorm Cranberriessväng, som är helt sjukt skön. Mer bakis än vanligt vaknade jag för ett antal timmar sedan, men efter ett par Cranberries så var det helt normalt igen. Min krigsskada börjar redan blekna bort och inatt kommer jag inte att kunna sova.

Igår var vi sju personer på bio, utöver de jag nämnde igår kom Ida (?) och Scott med. Tjejen bredvid mig kramade ihjäl min hand för att hon var så, jag vet inte, skrämd? Tönt.

Efter bion var det ganska överchill och vi hamnade till slut på Moses igen, och satt där och drog dåliga skämt och spårade ur via associationer hela tiden. Helt sweet var det, jag var jätteglad minsann. Fast det var jag hela dagen.

När jag blivit avsläppt hemma vid lite över ett så ringdes det och plötsligt hade någon betalat en taxi till Rotorp och jag drag gin & tonic, samt äppelcider tills klockan blev halv fem. Festen hade femtiotalstema så det var bara hop on i den prickiga klänningen, få håret uppsatt av en suspekt man och sen var man en i gänget. Dock hände aldrig detta utan det blev vit skjorta, svart slips och rött läppstift. Rebell... Och Daniel hade kostym. Aldrig sett Daniel i kostym förut, tror jag.

Så idag är jag lagom trött må jag säga. Imorgon kommer vara the holocaust och jag mår bra. Bra.